• Olympes rop på schavotten

    Programblad

  •  

    "En kvinna har rätt att bestiga schavotten. Då måste hon också ha rätt att bestiga talarstolen!"
     

    (Olympe de Gouges)

  • broken image

    Olympe de Gouges (1748 - 1793)

     

    Anna Lahmer gestaltar rebellen och frihetskämpen Olympe de Gouges/Marie Gouze och berättar, genom Margareta Skantzes drama Olympes rop på schavotten, om hennes dramatiska liv i revolutionens Frankrike.

     

    Anna, en av eldsjälarna i regionen, var i många år anställd som skådespelare på Byteatern i Kalmar, men är också en de som var med och grundade Teater Hialösa. Som både skådespelare och sångerska har hon gjort åtskilliga produktioner genom Musik i Blekinge, bl a tillsammans med Ronneby folkteater och Marinens musikkår. Många är barnen i Blekinge som mött Anna i skolan, genom föreställningar eller Skapande skola.
  • Dramat om Olympe de Gouges

    Dramat

    ”Olympes roppå schavotten” handlar om Olympe de Gouges, en av de första kvinnorna som avrättades under franska revolutionen. Det är ett portätt av en kvinna som drivs av en kärlek till sitt land och ett rättspatos så starkt att hon är beredd att ge sitt liv för de värden som hon kämpar för.

    Olympes uppväxt

    Olympe deGouges – egentligen hette hon Marie Gouze - växte upp i Occitanien. Detta sydfranska landskap, med ett eget språk, präglades av en helt annan kultur än den framväxande storstaden Paris. Kanske var det från denna kultur som hon fick sitt enastående självförtroende, sin sanningslängtan och sin rättskänsla. Hon var en omsvärmad skönhet, oäkta dotter till en markis. Men hennes glada ungdom fick ett abrupt slut då hon vid sjutton års ålder tvingades gifta sig. Efter bara ett år blev hon änka med en liten son. Fri att välja sin egen framtid ingick hon ett äktenskapskontrakt med en rik änkling, monsieur Biétrix, som försörjde henne. Tillsammans med honom flyttade Olympe med sin lille son till sina drömmars stad Paris.

    I Paris

    Olympes högabörd – dotter till en markis! – gav henne inträde till de litterära salongerna i Paris. Här diskuterade man Jean Jacques Rousseaus tankar om ett nytt samhälle styrt av folkviljan. Hon kastade sig med liv och lust in i arbetet för att förverkliga dessa idéer. Hon dikterade och lät trycka pamfletter och affischer som klistrades upp längs gatorna i Paris. Hon skrev teaterpjäser, sammanlagt fyrtio stycken, för att nå ut till den stora del av befolkningen som inte kunde läsa. Ett av hennes mest kontroversiella dramer var ”Zamore och Mirza”, som utgjorde ett frontalangrepp på slaveriet i de franska kolonierna. Då började det brännas! Det var mäktiga intressen som hon utmanade via sitt författarskap.

    Revolutionen

    Så småningomfann Olympe salongerna för trånga och kastade sig med liv och lust in i den framväxande revolutionära rörelsen. Men Olympe ville inte att revolutionen skulle ske med våld. Hon strävade efter rättsligt grundade reformer och var, liksom många människor utanför Paris, monarkist. Snart greps hon av fasa och vrede över revolutionens blodiga utveckling. Hon upptäckte också att de storstilade parollerna ”frihet, jämlikhet och broderskap” uteslöt både kvinnor och slavar. Då skrev hon en egen deklaration om de mänskliga rättigheterna, där hon bland annat pläderar för kvinnors rätt till offentliga anställningar, rätten till skilsmässa, oäkta barns rättigheter och prästers rätt att gifta sig.

    Slutet

    Olympes protester mot det framväxande terrorväldet under ledning av Robespierre och Marat blev allt ursinnigare. Hennes vänner och välgörare vände henne ryggen. Hon började inse att hennes dagar var räknade. Hon såg slutet närma sig. Hon funderade på att lämna Paris och bygga upp ett nytt liv på landsbygden, i närheten av sin son Pierre och hans familj. Men hon förmådde inte. Hon ville inte ge upp sin kamp för Frankrike. Hon återvände till Paris. På väg till sin tryckare med ännu en affisch arresterades hon, sattes i fängelse och dömdes efter en summarisk skenrättegång till döden på schavotten.

    Eftermälet

    Olympe deGouges svärtades ner efter sin död, hennes texter förvrängdes och hennes namn suddades ut i den franska historieskrivningen. Men efter nästan tvåhundra års tystnad återupprättades hennes eftermäle av den franske historikern Olivier Blanc i biografin ”Marie-Olympe de Gouges” (1981). Den tillkom i samband med förberedelserna inför tvåhundraårsjubileet av franska revolutionen, då mängder av dokument hämtades fram ur polisarkiven för studier. Återupptäckten av Olympe de Gouges har lett till att gator och torg har uppkallats efter henne i Paris och i hennes hemstad Montauban. Röster höjs för att hennes kvarlevor ska flyttas till Panthéon, där Frankrikes främsta medborgare fått sin sista vila.

    Olympe deGouges är känd på många håll i världen, men inte i Sverige. Det vill vi ändra på med denna föreställning!

  • Musik & komposition

    Musikalisk efterforskning, komposition och arrangemang

    broken image

    Astrid Selling

    komposition och arrangemang

    Astrid är riksspelman på den blekingska musiktraditionen och har många års erfarenhet av att sjunga, komponera och arrangera för a cappella-sång.

     

    I över ett decennium har hon drivit internationella projekt runt Östersjön och har musikkollegor i Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Belarus och Ukraina, så mycket av inspirationen till musiken hämtar hon från folkmusik i Baltikum.

     

    Men i den här pjäsen har hon haft möjlighet att förkovra sig i den traditionsmusik som varit i Langue d'Oc där hennes föräldrar bott under nästan 20 år.
  • Musiken

    Musiken till Olympes rop på schavotten

    Marie Gouze (Olympe de Gouges) var född och uppvuxen i Occitanien. Occitanska är idag ett minoritetsspråk i södra Frankrike (och delar av Italien och Spanien). Det är ett romanskt språk, som franskan, men har inte de framträdande diftongerna. Detta gjorde occitanska till "bardernas språk", dvs mycket av sången som framfördes i hoven på medeltiden var på occitanska. Det var lättsjunget och inte omöjligt att förstå för franska och spanska öron.

    Occitansk musiktradition

    I kretsar där man ägnar sig åt europeisk traditionsmusik har occitanskan ett särskilt rykte om sig att vara rytmiskt, medryckande och dansant. De vanligaste kompinstrumenten är slagverk; golvtrummor, handtrummor, tamburiner, mm, och det finns starka inslag av orientalisk musik. Förmodligen genom den moriska tradition som rådde runt hela Medelhavet redan före medeltiden.

    Den occitanska frihetssången

    Occitanien har sedan innan medeltiden inte varit statsmässigt eller organisatoriskt enat, men som kultur och språk har det överlevt och tankar och ambitioner om frihet har kommit i vågor genom historien. La libretat är en frihetssång som var spridd i Occitanien. När vi översatte den var det som om den gestaltade Olympe.

    Occitanska visor

    Vi har också med tre visor ur den occitanska vistraditionen. Den som kom som en överraskning var Ai vist lo lop. "Jag såg en luv, en räv, en hare" heter den på svenska och har varit vida spridd ända sedan 70-talet i folkmusiksverige.

    Inspiration har också kommit från den occitanska kvinnliga folkmusikgruppen La mal coiffée, som sjunger traditionella occitanska visor i Lange d'Oc-regionen. Från deras samlingar har vi plockat den underbara festsången La Mitona, och en suggestiv visa om hur de döda går ronden huset, La ronda del morts, och som visade sig passa så väl in i Olympes öde.

    Frankrike och revolutionen

    Olympe var fransyska och det var Frankrike hon ville skulle bli en rättvisare plats för alla. Inte bara männen, utan och för kvinnor, slavar och barn.

    A ca ira, är en berömd revolutionssång som av kända sångare plockats fram flera gånger sedan revolutionen. I vår pjäs står den för kampen i Paris,men också för det som går snett med revolutionen; det otyglade känslosvallet som leder till maktbegär, hat och våld.

  • Scenografi och kostym

    broken image

    Enkel och sparsmakad

    Vår scenograf och kostymör, Viktoria Rosén, har som alltid arbetat med enkelheten i rummet. Det är texten, berättaren och musiken som ska vara i fokus, samtidigt som rekvisitan ska föra åhörarna tillbaka till 1700-talet. Scenografi och den målade fonden väver samman med texter och visor.

  • Produktion

    broken image

    Margareta Skantze

    manus, efterforskning och regi

    Dramatiker, regissör och föreläsare som med dramer, föreläsningar och musikaliska berättelser givit kropp och gestalt åt en rad starka och passionerade kvinnor och deras längtan efter en värld utan krig, präglad av omsorg om ”de fattiga och elända”.

    broken image

    Viktoria Rosén

    scenografi och kostym

    Scenograf, kostymör och textil konstnär, som har skapat scenografi för både etablerade och traditionella teaterrum, som för fria grupper där scenen är en tom ruin, ett avskalat rum eller en bit natur.

    broken image

    Astrid Selling

    Produktion och kommunikation

    Det räcker inte att vara musiker i en frilansgrupp. Man måste också kunna skapa filmer, bilder, affischer, hemsidor, annonser, programblad mm.

  • Ett stort tack till...

    Vi vill särskilt rikta ett personligt tack till Karlskrona Porslinsmuseum där Christina Öberg och Karin Abramsson alltid varit beredda att hjälpa oss!

    Vi är också glada för att Region Blekinge och Karlskrona kommun hjälpt till så att vi till slut kunde få föreställningen på banan.

  • Kontakta oss

    Pjäsen om Olympe är en utmärkt historielektion om Franska Revolutionen. Den spelas med fördel både på teaterscener och i bygdegårdar, men framför allt för skolungdomar.

    Kontakta oss, så kommer vi och spelar

    rappskall@gmail.com

    0739-880011 (astrid)

  • i samarbete med och stöd av

    broken image